Uploaded March 2015 | Updated September 2026, 3 weeks ago
Del 3 av Ole Dammegårds Palmevandring ett år före Palmemordets 30-årsdag går längs Palmemördarens flyktväg. Där fokuseras forskningen på det s.k. polisspåret, nazistiska poliser som tillhörde Basebolligan och skytteklubben. De var en del av NATOS hemliga Stay Behind armé, som hade byggts upp i alla länder väster om järnridån, även de som officiellt icke var med i NATO, som Finland, Sverige eller Schweiz. Sverige är dock en hemlig NATO-medlem sedan början av 1950-talet. Tanken var god och nödvändig. Om Sovjetunionen skulle invadera ett av dessa länder så skulle Stay Behind stanna kvar, för att som guerilla kämpa för befrielsen från ondskans supermakt, som då var Sovjetunionen. I alla länder användes nazister i Stay Behind armén, då de var bäst tränade och motiverade att kämpa mot kommunismen. I Tyskland valde NATO/Allen Dulles Hitlers Gestapo vice chef Willy Kriechbaum att bygga upp Stay Behind, han som hade mördat Raoul Wallenberg i utkanterna av Budapest. I Sverige heter Stay Behind Arla Gryning och hade sitt högkvarter under Skandiahuset, den s.k. Skandiabaren, som ligger sex hissnivåer under jorden och som har tillgång till ett hemligt tunnelnätverk under hela Stockholm. Det är förmodligen här Hans Rausing kommer in i Palmemordsbilden.
Till basebolligan och därmed NATO:s Arla Gryning hör den moderate riksdagsmannen och tidigare domaren Anti Avsan, som kändes igen utanför Dekorima alldeles intill mordplatsen. Det är dock fel av Sven Anér och många inom Säpo att utpeka honom som Palmemördare. Misstanken är enbart medhjälp till Palmemordet. Andra kända Basebolligare är Carl Gustav Östling, Thomas Piltz och Leif Tell. De har förmodligen motiverats med delvis felaktig negativ information om Olof Palme. Jag var också mycket kritisk mot Palme vid den tiden och glad att Sverige blivit av med honom. Först senare under mina Estoniastudier har jag förstått, att jag blivit vilseledd av negativ Palmepropaganda.
Min Palmebild är idag mycket mera positiv. Han ville tydligen det bästa för Sverige och använde sitt enorma kontaktnät både inom Sovjetunionen och USA för att få en kärnvapenfri zon i Skandinavien och för att kämpa mot de hemliga planer, som hade det tredje världskriget som mål. Därför vägrade Palme att ge falska slutanvändarcertifikat till amerikanska vapen, som Oliver North och George Bush krävde av honom för att kunna smuggla amerikanska vapen som "svenska" till Iran, se Iran Contra affären.
Ole Dammegård belyser Jerry Martingers, Roland Ståhls och Jan Olles (stavningen osäker) hjältedåd i Palmeutredningen. Samtliga råkade mycket illa ut för att de ville få fram sanningen.
Dammegård pekar även på lägenheten som IPA (International Police Association), en farlig gren av Mossad, har tillhandahållit för den sydafrikanske agenten Craig Williamson, som var spindeln i nätet på Palmekonspirationen.
Bordellhärvan nämns och att Hans Holmér och Ebbe Carlsson var ett radarpar, som jämt ryckte in, när det var dags att städa upp något, som allmänheten inte skulle veta om.
Under den sista delen börjar Ole Dammegård damma av sin egen teori om mordet, som White TV inte delar. Det påstås att Palme skulle varit bisexuell, vilket är inte uteslutet, därför att de hemliga makthavarna förändrar gärna sina marionetters sexualitet. Men som sagt, Palme var inte riktigt deras marionett längre, han lyckades glida undan deras kontroll mer och mer, och därför mördade de honom. Han hade förmodligen först på äldre dagar förstått, hur kriminella hans tidigare uppdragsgivare var.
Det talar dock väldigt lite för att Palme skulle ha fått AIDS under andra halvan av 1985. Det talar mera för att Mossad och de andra säkerhetstjänsterna sprider även i denna punkt desinformation, för att förvirra Palmespanare och för att smutskasta någon som dristat sig att inte längre dansa efter deras pipa.
Om det nu enligt Ole skulle stämma att två nätverk var i görningen för att ta bort Palme, så skulle Arla Gryning nätverket, polisspåret, inte gå under sossarnas kommando, utan under NATO:s. Det var ju NATO som kontrollerade och hade byggt upp dem. Dessutom hatade de Palme.
För övrigt hade Palmes död kunnat fejkas på ett mycket diskretare sätt, utan att skrämma hans fru Lisbeth, barnen och hela Sverige. I del 4 presenteras fler argument, som talar emot ett fejkat Palmemord. Att Lisbeth Palme betedde sig konstigt kan enklast förklaras med att hon fick fruktansvärda hot. Hon hade ju i alla fall kvar sina barn.
Del 3 av Ole Dammegårds Palmevandring ett år före Palmemordets 30-årsdag går längs Palmemördarens flyktväg. Där fokuseras forskningen på det s.k. polisspåret, nazistiska poliser som tillhörde Basebolligan och skytteklubben. De var en del av NATOS hemliga Stay Behind armé, som hade byggts upp i alla länder väster om järnridån, även de som officiellt icke var med i NATO, som Finland, Sverige eller Schweiz. Sverige är dock en hemlig NATO-medlem sedan början av 1950-talet. Tanken var god och nödvändig. Om Sovjetunionen skulle invadera ett av dessa länder så skulle Stay Behind stanna kvar, för att som guerilla kämpa för befrielsen från ondskans supermakt, som då var Sovjetunionen. I alla länder användes nazister i Stay Behind armén, då de var bäst tränade och motiverade att kämpa mot kommunismen. I Tyskland valde NATO/Allen Dulles Hitlers Gestapo vice chef Willy Kriechbaum att bygga upp Stay Behind, han som hade mördat Raoul Wallenberg i utkanterna av Budapest. I Sverige heter Stay Behind Arla Gryning och hade sitt högkvarter under Skandiahuset, den s.k. Skandiabaren, som ligger sex hissnivåer under jorden och som har tillgång till ett hemligt tunnelnätverk under hela Stockholm. Det är förmodligen här Hans Rausing kommer in i Palmemordsbilden.
Till basebolligan och därmed NATO:s Arla Gryning hör den moderate riksdagsmannen och tidigare domaren Anti Avsan, som kändes igen utanför Dekorima alldeles intill mordplatsen. Det är dock fel av Sven Anér och många inom Säpo att utpeka honom som Palmemördare. Misstanken är enbart medhjälp till Palmemordet. Andra kända Basebolligare är Carl Gustav Östling, Thomas Piltz och Leif Tell. De har förmodligen motiverats med delvis felaktig negativ information om Olof Palme. Jag var också mycket kritisk mot Palme vid den tiden och glad att Sverige blivit av med honom. Först senare under mina Estoniastudier har jag förstått, att jag blivit vilseledd av negativ Palmepropaganda.
Min Palmebild är idag mycket mera positiv. Han ville tydligen det bästa för Sverige och använde sitt enorma kontaktnät både inom Sovjetunionen och USA för att få en kärnvapenfri zon i Skandinavien och för att kämpa mot de hemliga planer, som hade det tredje världskriget som mål. Därför vägrade Palme att ge falska slutanvändarcertifikat till amerikanska vapen, som Oliver North och George Bush krävde av honom för att kunna smuggla amerikanska vapen som "svenska" till Iran, se Iran Contra affären.
Ole Dammegård belyser Jerry Martingers, Roland Ståhls och Jan Olles (stavningen osäker) hjältedåd i Palmeutredningen. Samtliga råkade mycket illa ut för att de ville få fram sanningen.
Dammegård pekar även på lägenheten som IPA (International Police Association), en farlig gren av Mossad, har tillhandahållit för den sydafrikanske agenten Craig Williamson, som var spindeln i nätet på Palmekonspirationen.
Bordellhärvan nämns och att Hans Holmér och Ebbe Carlsson var ett radarpar, som jämt ryckte in, när det var dags att städa upp något, som allmänheten inte skulle veta om.
Under den sista delen börjar Ole Dammegård damma av sin egen teori om mordet, som White TV inte delar. Det påstås att Palme skulle varit bisexuell, vilket är inte uteslutet, därför att de hemliga makthavarna förändrar gärna sina marionetters sexualitet. Men som sagt, Palme var inte riktigt deras marionett längre, han lyckades glida undan deras kontroll mer och mer, och därför mördade de honom. Han hade förmodligen först på äldre dagar förstått, hur kriminella hans tidigare uppdragsgivare var.
Det talar dock väldigt lite för att Palme skulle ha fått AIDS under andra halvan av 1985. Det talar mera för att Mossad och de andra säkerhetstjänsterna sprider även i denna punkt desinformation, för att förvirra Palmespanare och för att smutskasta någon som dristat sig att inte längre dansa efter deras pipa.
Om det nu enligt Ole skulle stämma att två nätverk var i görningen för att ta bort Palme, så skulle Arla Gryning nätverket, polisspåret, inte gå under sossarnas kommando, utan under NATO:s. Det var ju NATO som kontrollerade och hade byggt upp dem. Dessutom hatade de Palme.
För övrigt hade Palmes död kunnat fejkas på ett mycket diskretare sätt, utan att skrämma hans fru Lisbeth, barnen och hela Sverige. I del 4 presenteras fler argument, som talar emot ett fejkat Palmemord. Att Lisbeth Palme betedde sig konstigt kan enklast förklaras med att hon fick fruktansvärda hot. Hon hade ju i alla fall kvar sina barn.
